DEN HELIGE ANDES NÅDEGÅVOR
INLEDNING
FÖR FÖRSAMLINGSKROPPEN
ALLA GÅVOR ÄR VIKTIGA
ÄR GÅVORNA FÖR FÖRSAMLINGEN IDAG?
ANDENS GÅVOR OCH JESU MISSIONSBEFALLNING
EN ANDEFYLLD FÖRSAMLING
GÅVORNAS INDELNING I TRE GRUPPER
UPPENBARELSEGÅVORNA
Visdomens ord
Gåvan att tala kunskapens ord
Gåvan att skilja mellan andar
KRAFTGÅVORNA
Trons gåva
Helbrägdagörelsens gåvor
Kraftgärningarnas gåva
Inspirationsgåvorna
Profetians gåva
Tungotal med uttydning
UPPBYGGELSETUNGOTAL OCH GÅVAN ATT PÅ OLIKA SÄTT TALA TUNGOMÅL
SEX TILLFÄLLEN NÄR DET INTE ÄR LÄMPLIGT ATT TALA TUNGOMÅL.
Första tillfället
Första tillfället
Andra tillfället
Tredje tillfället
Fjärde tillfället
Femte tillfället
Sjätte tillfället
GÅVOR UTAN ATT HA UPPLEVT DOP MED TUNGOMÅL SOM TECKEN
ANDRA GÅVOR OCH MANIFESTATIONER
ÄNDAMÅLET MED GÅVORNA
För församlingen
Uppbyggelse
Befrielse
Fullkomna församlingen
FÖRVÄNTNINGAR
Paulus skriver i 1Kor 12:1-12:Vad nu angår dem som hava andliga gåvor, så vill jag säga eder, mina bröder, huru med dem förhåller sig.
I veten, att I, medan I voren hedningar, läten eder blindvis föras bort till de stumma avgudarna.
Därför vill jag nu förklara för eder, att likasom ingen som talar i Guds Ande säger:
"Förbannad vare Jesus", så kan ingen säga: "Jesus är Herre" annat än i den helige Ande.
Nådegåvorna är mångahanda, men Anden är en och densamme.
Tjänsterna är mångahanda, men Herren är en och densamme.
Kraftverkningarna är mångahanda, men Gud är en och densamme, han som verkar allt i alla.
Men de gåvor, i vilken Anden uppenbarar sig, givas åt var och en så, att de kunna bliva till nytta.
Så gives genom Anden åt den ene att tala visdomens ord,
åt en annan att efter samme Ande tala kunskapens ord,
åt en annan gives tro i samme Ande,
åt en annan givas helbrägdagörelsens gåvor i samme ene Ande,
åt en annan gives gåvan att utföra kraftgärningar,
åt en annan att profetera,
åt en annan att skilja
mellan andar,
åt en annan att tala tungomål på olika sätt,
åt en annan att uttyda,när någon talar tungomål.
Men allt detta verkar densamme ene Anden, i det han alltefter sin vilja tilldelar åt var och en någon särskild gåva.
Ty likasom kroppen är en och likväl har många lemmar,
och likasom kroppens alla lemmar, fastän de äro många,
likväl utgöra en enda kropp, likaså är det med Kristus"
To Top
Of Page
"Den helige Andes nådegåvor" är ett viktigt och betydelsefullt ämne att studera.
Vad gäller de andliga nådegåvorna, mina bröder, så vill jag inte att ni skall vara okunniga.
Vi skall låta oss undervisas om alla bibliska ämnen och i vad Skriften säger om ämnet "nådegåvor" bör vi vara helt införstådda. Andens gåvor och dess manifestationer ges till församlingen för att ha varje enskild medlems uppbyggelse som målsättning. Sedan de olika gåvorna räknats upp läser vi "att allt detta verkar densamme ene Anden, i det han alltefter sin vilja tilldelar åt var och en någon särskild gåva" (1Kor12:11).
..och huru översvinnligt stor hans makt är på oss som tro - allt i enlighet med den väldiga styrkas kraft,
varmed han har verkat i Kristus, i det att han uppväckte honom från de döda och satte honom på sin högra sida i den himmelska världen,
När vi behandlar Andens gåvor så är det bra att komma ihåg att alla gåvorna är viktiga. ÄR GÅVORNA FÖR FÖRSAMLINGEN IDAG?
Ett av de problem som människor möter med tanke på gåvan att tala tungomål, och även vad gäller de övriga nådegåvorna, är frågan om de har giltighet idag. ANDENS GÅVOR OCH JESU MISSIONSBEFALLNING
I missionsbefallningen (Matt 28:18-20och Mark 16:15-18) gav Herren löfte om att undergörande tecken skulle följa och bekräfta Ordets predikan. Ingen kan förneka att denna befallning är given till församlingen.
För en tid sedan samtalade jag med en missionär som verkade i en stor församling i Korea där antalet mötesbesökare räknades i tiotusentals varje söndagsgudstjänst. Det fanns skäl till denna stora uppslutning. GÅVORNAS INDELNING I TRE GRUPPER
Den första andliga gåvan vi skall behandla är gåvan att tala visdomens ord.
Det finns många åsikter om vad gåvan "kunskapens ord" är.
Gåvan att skilja mellan, att förnimma, att känna och urskilja andar är en fantastisk gåva som kanske få människor förstår betydelsen av att äga.
Det finns tre av Andens gåvor som vanligen brukar kallas för "kraftgåvorna."
Många människor talar om tro och det är förmodligen den mest eftersökta av alla gåvor.
När vi kommer in på området helbrägdagörele så finns där många frågor. Kraftgärningarnas gåva eller gåvan att göra under
Detta är den tredje och sista av de Andens gåvor som benämns "kraftgåvorna." Inspirationsgåvorna eller de vokala gåvorna
Det finns tre Andens gåvor som kallas för "inspirationsgåvor" eller "vokala gåvor".
Profetia är ett övernaturligt inspirerat tal på ett känt språk.
De vokala gåvorna eller de gåvor som uttrycker sig i ord inkluderar UPPBYGGELSETUNGOTAL OCH GÅVAN ATT PÅ OLIKA SÄTT TALA TUNGOMÅL
Det måste klart förstås att det finns en skillnad mellan privat tungomål för egen uppbyggelse och "gåvan" att tala tungomål. SEX TILLFÄLLEN NÄR DET INTE ÄR LÄMPLIGT ATT TALA TUNGOMÅL
Paulus säger i 1Kor 13:1
Offentligt tungomål är heller inte lämpligt om ingen uttydare finns närvarande.
När något skall meddelas församlingen till undervisning, till uppenbarelse eller till kunskap börinte detta göras genom tungomålstal.
När man får tillfället att bedja Herren välsigna måltiden skall man inte använda tungomål.
När församlingen är samlad till gudstjänst och bland mötesbesökare finns människor som kan ta anstöt av offentligt tungotal så bör man vara försiktig med att offentligt ställa sig upp och tala tungomål.
När två eller tre budskap framburits i tungotal bör sedan inget mer budskap i tungotal bäras fram. GÅVOR UTAN ATT HA UPPLEVT DOP MED TUNGOMÅL SOM TECKEN
Frågan blir ibland ställd: ANDRA GÅVOR OCH MANIFESTATIONER
Förutom de nio andliga nådegåvorna som räknas upp i 1Kor 12 så finns det många Andens gåvor och manifestationer i och genom troende människor.
Gud har avsett att den helige Andes nådegåvor skall uppfylla bestämda syften.
Det förnämsta skälet till varför Gud förordnade de andliga nådegåvorna till församlingen var att bygga upp och styrka församlingen.
Ytterligare en målsättning och ett ändamål med Andens gåvor är befrielse.
Lika angeläget som det är för Gud att bygga upp och styrka församlingen så är hans målsättning att fullkomna församlingen, att utrusta den och skickliggöra den för helig tjänst.
Det är intressant att notera att erkända bibellärare i det nittonde århundradet var medvetna om att bristen på de andliga gåvorna inom församlingen inte berodde på Gud utan på församlingen själv.
Naturligtvis är den helige Andes verk underbart betydelsefullt i varje sida i Kristi tjänst
men när vi kommer till Andens gåvor finner vi ett hänförande och stimulerande område att undersöka.
Andens gåvor till andefyllda troende är knappast av mindre betydelse än det primära skälet till dopet i helig Ande dvs att uppfylla den troende med kraft.
Detta därför att en Andens gåva är den mekanism genom vilken kraften verkar.
Tragiskt att säga så har fördomar och opinionstänkande orsakat att många har gått förlustig dessa välsignelser från Gud när de har gett upp att söka och erhålla allt vad Gud har i beredskap för dem.
Dopet i den helige Ande och erhållande av Andens nådegåvor är utan tvivel, efter frälsningen, livets största upplevelse.
Andens gåvor är en källa till berikande tillväxt av alla andedöpta kristna.
Vi skall nu börja undersöka detta ämne och se vad Guds ord har att säga om det.
För dessa som hungrar efter Gud och önskar att få allt som Gud har i beredskap för dem finns det ett intresse att söka i Skriften och se vad Gud har att säga om varje ämne.
Vad än någon lär ut så skall det alltid kontrolleras mot Guds Ord.
Andens gåvor behandlas i första korintierbrevets 12-e kapitel.
Detta är nådegåvornas kapitel som behandlar de nio andliga nådegåvorna.
Det finns andra gåvor och andra sätt människor används, inspirerade av Anden, men dessa nio gåvor är vad vi främst vill studera.
I första versen av detta kapitel säger Paulus:
Det grekiska ord som översatts med "andliga gåvor" är pneumatikon och betyder ordagrant "andliga saker" eller "andligheter".
Men kapitlet behandlar andliga gåvor och i verserna 4, 9, 28, och 31 så används ordet karismata som betyder gåvor.
Två ord används i Skriften för gåva av Anden.
Ett är karisma (plural karismata), vilket är det grekiska ord från vilket vi fått ordet "karismatisk", och som betyder en gåva vi får från Gud enbart av kärlek och nåd.
Det andra ordet är phanerois, vilket betyder "en manifestation".
Med ordet karisma menas en gåva av nåd, en ynnest som man får utan att ha förtjänat den.
Det är en gåva av gudomlig nåd och påminner oss om att dessa välsignelser är inte en belöning för gott uppträdande utan är ett tecken på en gemenskap på samma sätt som en förälder p.g.a. gemenskap med sitt barn ger det en gåva.
Ordet för manifestation betyder att det som ges sker öppet, synligt och blir känt.
Andens gåvor och dess manifestationer är avsedda att hjälpa de kristna och möta deras behov.
En kristen som vandrar i Anden betjänar andra människor genom att använda olika gåvor.
Så blir t ex den som lider av en fysisk sjukdom hjälpt genom att helbrägdagörelsens gåvor manifesteras.
To Top
Of Page
Därefter sägs i 1Kor 12:27 att "nu är ni Kristi kropp och hans lemmar".
Paulus upprepar detta i sitt brev till församlingen i Efesus, att församlingen är Kristi kropp.
Vi läser i Ef 1:19-23
över alla andevärldens furstar och väldigheter och makter och herrar, ja, över allt som kan nämnas, icke allenast i denna tidsålder, utan ock i den tillkommande.
Allt lade han under hans fötter.
Och honom gav han åt församlingen till att vara ett huvud över allting -
åt församlingen, ty den är hans kropp och är uppfylld av honom som uppfylller allt i alla.
Jesus är församlingens huvud, och vi, som Hans barn, är kroppen. Och detta avser inte något speciellt samfund. Det avser alla som är födda på nytt och renade i Lammets blod oavsett vilket samfund eller församling de tillhör. Alla som är i Kristus är lemmar i Kristi kropp.
Tillhörande Kristi kropp utgör vi var och en lemmar varandra till tjänst. I denna kropp har Gud förordnat och inrättat olika tjänster och gåvor.
"Och Gud har i församlingen satt, först apostlar, därefter profeter och lärare, vidare några att utföra kraftgärningar, några att ha helbrägdagörelsens gåvor, några att hjälpa de nödställda, några att vara styresmän eller till att på olika sätt tala tungomål" 1Kor 12:28.
To Top
Of Page
Somliga har sagt att gåvan att tala tungomål är den minst viktiga av gåvorna.
Men ser vi det ur rätt perspektiv så är den viktigaste gåvan den som behövs i den aktuella situationen.
Om du beder för någon att bli helad så är helbrägdagörelsens gåva den viktigaste i det ögonblicket.
Och om Gud vill ge församlingen ett budskap så är gåvan att profetera eller att tala tungomål och gåvan att uttyda när någon talar tungomål viktig.
Om ett tillfälle kräver ett visdomens ord så är gåvan att tala visdomens ord av primär betydelse för det ögonblicket.
Så vi skall aldrig tro att någon gåva är obetydlig.
Allt som Gud ger är vitalt, betydelsefullt och viktigt.
Naturligtvis så är vissa gåvor mer kontroversiella än andra och då särskilt gåvan att tala tungomål.
Detta har medfört att många människor tvekat att acceptera den helige Andes nådegåvor i allmänhet.
To Top
Of Page
Många tror att Andens nådegåvor, kraftgärningar och andra manifestationer, bara var till för den första församlingen.
De tror att dessa gåvor har upphört och finns inte för församlingen idag.
Så detta är en avgörande och viktig fråga.
Faktiskt, få undervisningsämnen i Nya Testamentet är viktigare än detta att påvisa Andens nådegåvors betydelse för församlingen idag.
Som vi sagt så berättar Paulus i 1Kor 12 att församlingen är Kristi kropp.
Han framhåller vidare att delarna i kroppen är de troende som var och en utövar olika gåvor precis som lemmarna i en människokropp har olika funktioner och syften.
Paulus utförliga beskrivning betonar att det är viktigt alla lemmarna arbetar i samförstånd för att Kristi kropp på jorden skall fungera som helhet.
Utan Andens gåvor i dagens församling så blir Kristi kropp något helt annorlunda än vad Gud avsett den vara.
I stället för att vara den övernaturliga organism Gud danade den till (verkande med Andens gåvor) så blir den endast en mänsklig organisation med alla dess problem och brister som alla mänskliga organisationer har.
Församlingar som inte praktiserar Andens gåvor, som inte har eller ens känner behov Andens gåvor, är dömda att bli "en vanlig mänsklig organisation."
Detta har hänt med ett stort antal församlingar i världen idag.
Församlingen kan äga en vacker byggnad, ha ett ambitiöst program och vara utmärkt organiserad, men utan den helige Andes kraft så kommer den att ha ringa inverkan på de individers liv med vilka den kommer i kontakt.
Ordet säger att Herren "gav oss somliga till apostlar, somliga till profeter, somliga till evangelister, somliga till herdar och lärare." (Ef 4:11).
Detta var för att skickliggöra de heliga att tjäna och uppbygga Kristi kropp.
Till att uppbygga Kristi kropp gav Gud även de andliga nådegåvorna.
Pastorer, lärare, evangelister och profeter upphörde inte efter det första århundradet. De är fortfarande livsviktigt nödvändiga och finns synliga idag. Detsamma gäller för Andens gåvor!
Dessa tjänster och ansvarsuppgifter inom församlingen,
tillsammans med Andens gåvor,
är till för att skickliggöra de heliga i tjänandet och för att uppbygga Kristi kropp.
Kristi kropp behöver uppbyggelse idag och de heliga behöver bli skickliggjorda.
Andens gåvor behövs verkligen idag för att befria människor från syndens bojor.
Det vore dåraktigt att säga att dessa manifestationer från första församlingens tid inte längre är nödvändiga.
Det finns många predikanter i kyrkor idag som inte predikar den nya födelsens upplevelse, omvändelse från synd och att bli född på nytt.
Naturligtvis så vill inte Djävulen att människor skall få veta att de behöver bli födda på nytt och att de blir frälsta genom Jesu blod så han befrämjar och underblåser denna nya syn.
Han vill ju att dagens moderna församling skall arbeta blint och ineffektivt utan dopet i den helige Ande och utan Andens nådegåvor.
Han vill ju inte att dessa dyrbara sanningar skall förkunnas för folket.
Det finns en torka på Guds ord i allt för många församlingar idag,
men det finns fortfarande många som upplever det nya livet i Kristus,
det mäktiga dopet i den helige Ande och de stora välsignelserna av Andens gåvor.
Människor från alla samfund upplever nya dimensioner av den gudomliga härligheten när de upplever Guds kraft i dopet i den helige Ande.
Som Guds barn är det vårt ansvar att predika evangelium för syndare,
bedja för sjuka,
kasta ut demoner och fullfölja Jesu stora befallning.
Andens gåvor inte bara behövs idag utan de är givna för idag och Gud vare tack för att dess manifestationer uppenbaras bland många församlingar i dessa dagar.
To Top
Of Page
Alla som bekänner sig att tro på Guds Ord brukar citera denna befallning. I den så befalls de troende att "gå ut och göra alla folk till lärjungar, döpande dem i Faderns och Sonens och i den helige Andes namn," (Matt 28:19) Därefter lägger Jesus till "lärande dem att hålla allt vad jag har befallt eder"(Matt 28:20).
Alla Jesu befallningar, och allt vad han lärde, var avsedda att hållas och bli lärda till troende genom generationer. I Markus evangelium säger Jesus att de troende skall gå ut och predika evangelium för allt skapat. Och sedan säger Han,
"och dessa tecken skall åtfölja dem som tro: genom mitt namn skola de driva ut onda andar, de skola tala nya tungomål" (Mark 16:17).
En av orsakerna till att dessa tecken inte följer många av dagens förkunnare beror på att de inte tror på gudomligt helande, inte tror på kraftgärningarnas under och tecken och befrielse från onda andar.
Ett av de tecken som skulle följa dem som tro är: "genom mitt namn skola de driva ut onda andar," (Mark 16:17)
Sataniska krafter och demoniska aktiviteter översvämmar världen idag.
Vi behöver inte endast predika emot de fruktansvärt fördärvliga krafter som omger oss utan vi borde också ha den kraften i våra hjärtan och liv så att vi kan kasta ut dessa demoniska makter.
Detta gäller alla andefyllda troende. Vi är verkligen involverade i en andlig krigföring. (Ef 6:12).
Det grepp som demoniska krafter har över individer är fruktansvärd. Mångtusental behöver befrielse från demonisk inverkan och det finns bara en väg att åstadkomma detta. Det är genom den auktoritet som finns i Jesu namn och genom den helige Andes kraft.
Tillika, i samma nyss nämnda textavsnitt, i Mark 16:17, är det skrivet, "de skola tala nya tungomål,". Det finns dessa som önskar att detta skriftställe inte fanns där.
Visst har det förekommit diskussioner bland bibellärare om avslutningen av Markus evangelium. Somliga textkritiker tror att Markus 16 slutar med vers 8.
Men det finns utmärkta tidiga grundtexter som innehåller alla 20 verserna som vi har i vår bibel.
Den grundtexten stämmer också väl överens med den övriga skriften och det är kanske det bästa sättet att avgöra äktheten av det andliga. På många andra ställen i Bibeln nämns gåvan att tala nya tungomål vilket vi tidigare noterat.
I missionsbefallningen säger också Jesus i Markus 16:18
"ormar skola de taga i händerna, och om de dricka något dödande gift, så skall det alls icke skada dem; på sjuka skola de lägga händerna, och de skola då bliva friska".
Detta att ta ormar i händerna har blivit missförstått och har resulterat ibland i otroligt dåraktiga aktiviteter hos vissa grupper. Ormen i Skriften är primärt en sinnebild för djävulen så grundbetydelsen av detta är att befria människor från sataniska krafter.
Det skall på inget vis uppmuntra till att plocka upp giftiga ormar med händerna för att demonstrera tro.
Vår Herre sade i Matt 4:7
"Du skall inte fresta HERREN, din Gud." Han citerade från 5 Mos 6:16. Som kristna har vi makt och auktoritet i Jesu namn över de sataniska makterna, och det är den primära betydelsen av detta textställe.
Inte heller skall någon svälja gift för att demonstrera tro bara för att skriftstället säger "och om de dricka något dödande gift, så skall det alls icke skada dem." Det har emellertid funnits tillfällen då fientliga krafter försökt skada kristna genom att förgifta dem och de har blivit mirakulöst skyddade från skadliga effekter.
Vi känner också väl till händelsen i Apg 28:1-6 om ormen som bet Paulus. Det är i situationer där de troende icke självförvållat drabbas som Gud skyddar och bevarar.
Vidare fortsätter missionsbefallningen att säga att troende skall "lägga händerna på de sjuka och de skall då bli friska". Detta är förenligt med andra skriftställen som t ex Jak 5:14:
"Är någon bland eder sjuk, må han då kalla till sig församlingens äldste; och dessa må bedja över honom och i Herrens namn smörja honom med olja."
Detta är för församlingen idag.
Somliga drar den felaktiga slutsatsen och deklarerar den också att världen är redan evangeliserad och nu finns inget behov för dessa demonstrationer av Guds kraft.
När man drar sådana slutsatser så är man långt från sanningen.
Världen är inte ännu evangeliserad och den är i desperat behov av ett budskap om frälsande nåd där Guds kraft uppenbaras på alla områden.
En av de mest effektiva sätt att nå ut till människor med evangelium är genom att helbrägdagörelsens gåvor och kraftgärningarnas gåva blir verksamma.
Det är gott och bra att sända medicinutbildade missionärer att bygga sjukhus och skolor men Andens gåvor i verksamhet överträffar dessa metoder när det gäller att stadfästa proklamationen av evangelium.
Dagens församlingar är i desperat behov av Andens gåvor.
Andens gåvor saknas i många församlingar idag därför att församlingarna nöjer sig med att stappla vidare utan dem.
Församlingen har blivit bekväm och förlitar sig på stora kyrkobyggnader, skolor, pengar, gott rykte och popularitet.
Det är absolut nödvändigt att församlingen förstår sin position som Kristi kropp.
En församling som försöker verka utan de andliga nådegåvorna kan aldrig nå det mål som Jesus Kristus avsett för den.
Vi, barn till den levande Guden, måste ha de andliga nådegåvorna.
To Top
Of Page
Missionären förtäljde mig att några vänner från rörelsen Presbyterianer hjälpte honom. Det var människor som hade blivit frälsta genom Jesu blod och som hade upplevt dopet i den helige Ande.
De såg sjuka bli helade, människor bli frigjorda från Satans bojor, från drogberoende, från prostitution, från tjuveri och alla tänkbara syndalaster. Det är så Guds församling skall fungera och vad varje församling skall göra.
Församlingar och kristna fyllda med helig kraft finns över hela världen och i alla samfund. Församlingen skall vara platsen där Guds kraft skall uppenbaras. Nya Testamentet och hela Bibeln är fylld med kraft. Vi kan få den kraften - vi kan erhålla den helige Andes smörjelse.
Det finns somliga som dock är reserverade därför att de sett att det spårat ur i fanatism och missbruk av Guds gåvor.
Tyvärr finns det dessa som förlorat kursen och det har blivit vissa avvikelser som dragit skam över Kristi sak. Men bara därför att man fått en falsk tusenlapp så ger inte detta grund för att kräva att alla banker skall bränna alla tusenlappar.
Varhelst det finns en förfalskning så måste det finnas en motsvarande äkta artikel. Helt visst så njuter Satan av att se det falska florera inom församlingarna för att det skall dra skam över det äkta. Det är det äkta som Satan fruktar för så helt naturligt så försöker han hindra det genom att blåsa upp överspändhet, fanatism och efterrapningar.
Andens gåvor verksamma i församlingen har varit till enorm hjälp för evangelisation och till att föra ut evangelium över hela världen. De största evangeliska insatserna har utförts av människor döpta i den helige Ande.
De har bett för sjuka och kastat ut demoner och proklamerat evangelii budskap. Och där så har skett så har människor i stora tal tagit emot Jesus till frälsning.
I den stora andliga strid som vi är involverade i så behöver vi "hela Guds vapenrustning" som den är beskriven i Efesierbrevets kapitel 6. Där framhålls basutrustningen för evangelii tjänst och den helige Andes smörjelse.
Där de nödvändiga gåvorna är verksamma där sker reella framsteg i att utbreda evangelium och fullfölja Jesu missionsbefallning.
To Top
Of Page
Teologer har delat in de nio andliga nådegåvorna i tre grupper. Första gruppen omfattar "uppenbarelsegåvorna". Dessa är gåvan att tala visdomens ord, gåvan att tala kunskapens ord och gåvan att skilja mellan andar.
De samverkar och överlappar varandra till den grad att det kan vara svårt ibland att skilja mellan dem. Ibland verkar två av dem nästan samtidigt i en viss situation men ofta verkar alla tre tillsammans.
Uppenbarelsegåvorna verkar till uppenbarande, det vill säga de ökar vår förmåga att känna till och veta.
I den andra gruppen har vi "kraftgåvorna". Dessa är trons gåva, helbrägdagörelsens gåvor och gåvan att utföra kraftgärningar och involverar förmågan att utföra något, att göra något.
Slutligen finns "inspirationsgåvorna" - som uppenbaras vokalt.
Dessa är profetians gåva, gåvan att tala tungomål och gåvan att uttyda när någon talar tungomål. Inspirationsgåvorna eller de vokala gåvorna har att göra med gåvan att kommunicera.
To Top
Of Page
To Top
Of Page
Det är inte samma gåva som Jakob talar om i Jak 1:5
"Om någon av er brister i vishet må han utbedja sig sådan av Gud, som villigt ger till all människor fritt utan förebråelser"
Här talar Jakob om den normala visdomen som vi behöver dag för dag.
Det är inte frågan om gåvan att tala visdomens ord.
Skälet till varför vi inte använder termen "visdomens gåva" är just därför att detta kunde ge upphov till den felaktiga teorin att med denna gåva skulle menas att vara vis, duktig eller kvicktänkt.
Bibeln säger att det är gåvan att tala visdomens ord.
Gåvan att tala visdomens ord uppenbaras när någon får ett uppenbarelsens ord eller när ett fakta ges av Gud till någon.
Det är inte frågan om den dagliga visdomen som vi behöver för att leva i vårt umgänge dagligen med människor. Visdomens ord är en övernaturlig uppenbarelse angående en plan eller ett syfte som är förborgad i Gud.
Gåvan att få visdomens ord är att få veta Guds rådslut om en framtida händelse.
Det har kallats för den största av gåvorna.
Och varför inte? Bara Gud känner till framtiden och endast han kan ge kunskap om vad han beslutat i sitt rådslut om framtiden.
Många av profetiorna i GT var faktiskt visdomens ord.
De gavs av profeten men de handlade om framtida händelser. Notera att gåvan kallas för "visdomens ord".
Gud ger bara en liten del av kunskapen om framtiden till oss. Han berättar inte allt - bara en del av det. Därför kallas det "visdomens ord".
I Jesaja kapitel 7 berättar Bibeln för oss om Ahas, Juda konung som fruktade en attack från Syrien och Israel.
Jesaja gick ut för att möta Ahas och berättade för honom om vissa saker.
Han sade sedan att han kunde be om ett tecken fån Herren att det han sagt skulle bli gjort.
Ahas var så fördärvad och ogudaktig i sitt hjärta att han var inte intresserad av något tecken.
Och då gav Jesaja den stora profetia som börjar i vers 14 där han säger: "Därför skall Herren själv ge dig ett tecken; Se, en jungfru skall bli havande och föda en son, och han skall kallas Immanuel".
Detta var ett visdomens ord angående Herren Jesu födelse av jungfru Maria. Det skulle äga rum hundratals år in i framtiden.
Så Gud gav till Jesaja visdomsord angående något som skulle äga rum i kommande dagar.
Gamla Testamentet är full av händelser av detta slag likaväl som i Nya Testamentet.
Det berättas i Apostlagärningarnas 21-a kapitel om aposteln Paulus hur han, när han var på en av sina resor, stannade i Cesarea och tog in hos evangelisten Filippus.
Dit kom då en viss profet som hette Agabus och tog Paulus bälte och band sina händer och fötter och sade: "Så säger den helige Ande: Så skall judarna binda den man som äger detta bälte och de skall överlämna honom i hedningarnas händer."
Detta var ett visdomens ord. Det gällde en framtida händelse som skulle äga rum.
Jag förstår att några tänker "men detta är ju profetia och inte ett visdomens ord".
Men profetia i Nya Testamentet skiljer sig från Gamla Testamentets profetior och detta skall vi förklara när vi behandlar profetians gåva.
To Top
Of Page
Låt oss börja med att tala om vad det inte är.
Det är inte att ha kunskap om saker som är allmänt kända utan det betyder att få kunskap om sådant som inte är känt.
Denna särskilda gåva kan vara ett verkligt stöd och hjälp för varje kristen. För detta vill vi inte på något vis underskatta de andra gåvorna ty alla gåvor är viktiga.
De olika gåvorna skall möta olika behov men det finns onekligen ett verkligt behov av gåvan "Kunskapens ord".
Det måste noteras att gåvan inte är "kunskap" utan "kunskapens ord".
Den är inte på något vis förknippad med en människas utbildning eller sådant man lär sig genom studier eller genom erfarenhet. Både "kunskapens ord" och "visdomens ord" är övernaturliga uppenbarelser från Gud.
Kunskapens ord är kunskap Gud ger om människor, platser, saker eller händelser som gäller nutid eller något i det förflutna.
Medan visdomens ord behandlar framtida händelser så behandlar kunskapens ord det nuvarande eller det förflutna.
Gåvan "Kunskapens ord" har kommit till användning och hjälpt och skyddat kristna på olika sätt.
Den visar oss hur vi skall bedja effektivt, hur vi skall hjälpa andra och den är i allmänhet en enorm tröst i alla slags problem.
Det finns olika slag av kunskap. Först så är det den naturliga mänskliga kunskapen som ökar med en enorm hastighet.
I detta område finns datorer som kan lagra kunskaper som är otroliga och som är omöjligt för en mänsklig hjärna att absorbera.
Medan naturlig mänsklig kunskap är nödvändig för överlevnad i vår tid så kan det också tyvärr bli en källa till stolthet hos människan.
Sedan finns en kunskap som tillhör den fallna andevärldens övernaturliga värld.
Det finns många metoder som ockultister och metafysiska forskare känner till som för människan i kontakt med Satan.
Genom droger, kulter och religiösa experiment och andra ockulta seanser kommer de i kontakt med andevärlden.
Denna fallna andevärlds kunskap är utanför den gräns som Gud tillåter och kristna skall inte låta sig involveras i detta.
För det tredje finns det en sann intellektuell kunskap.
Denna kommer genom att man känner Gud personligen genom Jesus Kristus (Joh 17:3, Fil 3:10).
När en person fylls med den helige Ande och lär känns Guds ord grundligt så fås intuitivt en kunskap om Guds vilja och vägar för vilket det inte finns något jordiskt substitut. Kristna växer i denna kunskap bara om de studerar Guds ord, beder och vill leva för Jesus.
Den fjärde sortens av kunskap vi åsyftar är vad vi behandlat som "gåvan att tala kunskapens ord".
Det finns exempel i Skriften som ger insikt i denna gåva.
En övernaturlig uppenbarelse, ett kunskapens ord, gavs till Natan angående affären mellan David och Batseba. Natan gavs också visdom att själavårda kungen i denna sak (2 Sam 12:7-13).
Genom en speciell uppenbarelse fick Elisa kännedom om den syriska armen och kunde sålunda frälsa Israel från ett nederlag (2 Kon 6:8-23).
Jesus kände till människornas hjärtan och detta kom fram när han talade till dem.
Det var genom kunskapens ord och inte genom tankeläsning. Jesus visste en hel del om Natanael innan han hade mött honom (Joh 1:47-50)
Gåvan "Kunskapens ord" kan uppenbara dolda fakta om en person.
När Ananias och Safira försökte att bedra församlingen så uppenbarade den helige Ande för Petrus (genom ett kunskapens ord) deras avsikter.
Det finns många situationer av idag där den helige Ande har varit verksam och till stor hjälp för de troende.
Genom gåvan "Kunskapens ord" har mycket uppenbarats som visat sig vara nödvändigt, och till hjälp för att lösa svåra situationer.
To Top
Of Page
Gåvan "kunskapens ord" och gåvan att skilja mellan andar samverkar ofta hand i hand.
De är nära relaterade och arbetar därför ofta samtidigt. Naturligtvis finns tillfällen då båda inte behövs samtidigt och då verkar de var för sig.
Gåvan att skilja mellan andar är mer än att ha en djupare intuition.
Och det finns olika nivåer av intuition. Först av allt finns vad vi kallar naturlig, medfödd intuition.
Troende och icke troende kan båda ha denna egenskap. Det är då fråga om att använda medfödd bedömningsförmåga och sunt förnuft att utvärdera omständigheter, människor och situationer.
Så finns de en djupare intellektuell intuition vilket dessa har som har Kristi sinne och förnyas i honom.
Denna intuition eller urskiljningsförmåga utvecklas hos en människa när hon tar emot Jesus, växer i honom och förökar sin kunskap i Guds ord.
Hebreerbrevets författare säger i Heb 5:13-14,
"Men om någon är sådan, att han ännu måste leva av mjölk, då är han oskicklig att förstå en undervisning om rättfärdighet; han är ju ännu ett barn.
Ty den stadiga maten tillhör de fullmogna, dem som genom vanan hava sina sinnen övade till att skilja mellan gott och ont."
Alltefter som man växer till och mognar i sitt kristna liv så kan den helige Ande skickliggöra oss att sålla ut detaljer och dra de rätta slutledningarna på dess rätta grund och förstå om avsikterna bakom är onda eller goda.
Gåvan att skilja mellan andar hör samman med andevärlden där
- den onda andevärlden inkluderar demoner, fallna änglar och dess furste Satan.
- den goda andevärlden inkluderar änglar, keruber, serafer och Herren.
- människoanden ingår också ty människan består av ande, själ och kropp.
Gåvan berör således tre områden i andevärlden och den kommer inte genom träning eller utveckling.
Den är en specifik gåva som ges i samma ögonblick den behövs.
Genom gåvan blir en troende i stånd att omedelbart känna motivet som driver en individ eller vad som kan dölja sig under ytan när en situation uppstår.
Det finns en övernaturlig förmåga att känna igen när andliga krafter verkar.
Ibland kommer detta som en finkänslig förnimmelse av närvaron av en särskild ande och en förmåga att känna igen denna andes inverkan på vissa situationer.
När den helige Ande uppenbarar vad som ligger bakom vissa situationer så växelverkar de tre uppenbarelsegåvorna på sådant sätt att det är svårt att skilja dem åt.
Men huvudsumman är att det är en gåva av den helige Ande och den insikt man får är övernaturlig i sin natur.
Gåvan att skilja mellan andar är extremt nödvändig i denna tid. Den verkar som ett skydd mot inverkan från fienden och mot problem inom gemenskapen. Ibland kommer människor in i gemenskapen som har fel ande.
Andebedömningens gåva är också nödvändig när människor utövar andra gåvor i möten. När en profet talar skall hans profetior bedömas av de andra i församlingen
"Av dem som vilja profetera må två eller tre få tala, och de andra må döma om det som talas" 1Kor 14:29
"Mina älskade, tron icke var och en ande, utan pröven andarna, huruvida de äro av Gud; ty många falska profeter hava gått ut i världen.
Därpå skolen I känna igen Guds Ande:
var och en ande, som bekänner, att Jesus är Kristus, kommen i köttet, han är av Gud; 1 Joh 4:1-3
Onda andars verksamhet orsakar många av de största problemen idag.
Vi är involverade i en allvarlig andlig krigföring och därför är vi i stort behov av andebedömningens gåva.
Den brukas och bör också brukas fortlöpande i verksamheten.
Människor är bundna av demoniska krafter och behöver verkligen bli frigjorda. Dessa som har andebedömningens gåva blir ofta mäktigt använda i att befria människor från dessa bojor.
Ibland är det den enda vägen till befrielse för många.
I denna värld, med så många andliga behov och med en sådan intensifierad andlig aktivitet så är behovet av gåvan att skilja mellan andar akut. Den brukas och används mer nu än kanske någonsin.
Att delta i kampen i den andliga världen kräver verkligen andebedömningens gåva därför att Satan kan uppträda som en ljusets ängel.
I de flesta fall där denna gåva varit verksam så har det involverat onda andar.
I de fall där Djävulen uppträder som en ljusets ängel måste det noteras att många människor blir bedragna. De vilseförs att tro att många ting är av Gud när de i själva verket är från Djävulen.
Det finns också tillfällen då andeurskiljningens gåva varit verksam genom att änglar uppenbarats.
När Herren verkar för att hjälpa en själ och leda honom inom ett visst område av hans liv och ge honom kraft så har det hänt att änglar visat sig.
Det finns också många som står nära Herren som har verkat genom andebedömningens gåva utan att de vetat att det varit denna gåva som verkat genom dem.
De har brukat gåvan och sett resultat utan att riktigt förstå vad som gav dem denna plötsliga övernaturliga förnimmelse.
För dessa som tjänat i evangelii tjänst har det vid skilda tillfällen uppenbarats huruvida det krävts ett gudomligt helande eller om det varit behov av befrielse från onda andemakter.
I vart fall har problemet visat sig som fysiskt lidande men orsaken kan ibland ligga på det andliga planet. Om än inte alltid så kan ibland demoner orsaka migrän, magsår och många andra sjukdomar.
Gåvan att skilja mellan andar är inte något som nyomvända kristna behöver först söka efter.
Ibland kan människor känna för att bedja om någon gåva fastän det inte är Andens ledning. Vi kan också bli påverkade av människor så det blir en mänsklig ledning.
Vårt ego kan påverka oss när vi sitter i en gudstjänst och ser kristna utöva gåvor och vi inte kan undgå att se den uppmärksamhet som fokuseras på dem. Det är då vår naturliga, mänskliga önskan kan komma in.
"Hur underbart skulle det inte vara om Gud ville använda mig som han använder broder Svensson" , kanske vi säger till oss själva.
Men hur är det?
Är det den uppmärksamhet som broder Svensson får som vi avundar?
Mörkrets makter vill använda varje svaghet som en kil för att bryta ner vår andlighet.
Och det är mycket viktigt att vi kan urskilja varje motiv så vi är säkra på att vi håller jämna steg med Guds tidsplan för vår andliga utveckling. När Guds helige Ande är redo att använda oss för sitt syfte kommer han att göra det tydligt för oss genom vilken gåva han vill bruka oss.
Vi bör vara ödmjuka och tålmodiga och inrikta oss på att utöva de gåvor Anden anförtror oss för ett visst tillfälle och för olika skeden i vår andliga utveckling. När stora behov uppstår så är det helt viss rätt och riktigt att söka de gåvor som kommer att möta dessa behov. Gåvorna anförtros oss när de behövs.
Gåvan att skilja mellan andar var framträdande i Jesu liv. Vid ett tillfälle, som återges i Markus kapitel 5, så kom Jesus till gerasenernas land och möttes av en man från gravarna som var besatt av en oren ande.
Han hade sitt tillhåll bland gravarna och man kunde inte ens med kedjor fängsla honom. Han använde sin övernaturliga styrka att slita sönder kedjorna och gick omkring i området och skriade och sargade sig själv med stenar.
Genast blev Jesus här medveten om den andefurste som var involverad och talade direkt till honom.
Mannens problem var inte psykologiskt utan andligt.
Jesus tog auktoritet över dessa demoniska andemakter och mannen blev omedelbart befriad, löst och förvandlad.
Liknande händelser inträffar idag. Guds Ande verkar idag och Andens gåvor är i verksamhet.
Demoniska makter verkar också och behöver bekämpas.
Gåvan att skilja mellan andar inte enbart behövs idag.
Den är given och tillgänglig för vår användning.
To Top
Of Page
Dessa är trons gåva, helbrägdagörelsens gåvor och gåvan att utföra kraftgärningar.
Vi har nämnt att Andens gåvor ibland samverkar med varandra.
När det visar sig att en gåva är i verksamhet så kan det vara två eller tre gåvor som verkar men vi blir medvetna enbart om den gåva som dominerar för tillfället.
Detta är ofta sant vad beträffar dessa tre gåvor och kanske mer än vad gäller de andra gåvorna.
Ett mycket nära samarbete kan uppträda här mellan dessa gåvor när de verkar för att möta ett särskilt behov.
To Top
Of Page
Likväl är det ett fåtal människor som verkligen förstår vad tro är. Guds Ord lägger en så stark betoning på tro att ett helt kapitel (Heb 11) upptar en lista över troshjältarna i Gamla Testamentet.
Tron betonas gång på gång i Skriften och av vanliga kristna i olika situationer.
I Hebréerbrevet läser vi:
"Men tron är en fast tillförsikt om det som man hoppas, en övertygelse om ting som man icke ser." Heb 11.1
Detta torde vara en god definition på tro.
Mycket kan sägas om tro.
Tro har presenskaraktär därför att det är en presensaktivitet, en aktivitet som verkar i nuet.
Hoppet är en futurumaktivitet, en aktivitet som ser framåt in i framtiden.
Tron tror innan man ser det förverkligat.
Tron verkar och åstadkommer vad en människa efter Guds vilja börjar tro.
Tron är inte passiv. Den är aktiv.
Trons gåva skiljer sig från vanlig tro.
Det finns olika slags tro.
Tro utövas varje dag av både troende och icke troende.
Tro utövas varje gång vi kör genom en korsning med grönt ljus och förväntar oss att den korsande trafiken stannar för rött.
Tro utövas varje gång vi sätter oss ner i en stol och litar på att den håller.
Naturlig mänsklig tro och tillit utövas varje dag av var och en av oss.
Sedan finns det också den tro som kommer från Gud och är övernaturlig.
Frälsningen kommer inte av våra goda gärningar utan den kommer genom tro på Jesus Kristus.
Skriften säger
"Tro på Herren Jesus Kristus så blir du frälst"(Apg 16:31).
Detta är den frälsande tron.
"Ty av nåd är ni frälsta genom tro" (Ef 2:8)
Bibeln säger oss att utan tro är det omöjligt att behaga Gud (Heb 11:6).
Tron som frälsar är i sig självt en gåva från Gud och inte något som vi kan alstra fram inom oss själva (Ef 2:8-9).
Men Guds Ord säger också att "tron kommer av predikan och predikan i kraft av Kristi Ord" (Rom 10:17).
Åt dessa som tagit emot Jesus och har blivit kristna har givits ett "mått av tro" (Rom 12:3).
I sitt kristna liv har alla ett mått av tro. Gud har ett obegränsat förråd och alltefter vi fortsätter att förtrösta på honom vill han fylla på.
Tro i betydelse trofasthet är en Andens frukt som kommer alltefter som vi förblir i Kristus och växer i honom.
Om vi förblir i Kristus så kan vi bära mycket frukt (Joh 15:5).
När den helige Ande verkar i en människas liv så sker en tillväxt av olika frukter och bland dessa är trofasthet.
Den tro däremot som är en Andens nådegåva är inte som den Andens frukt, trofasthet, vi nämnt vilket tar tid att växa och utveckla. Trons nådegåva ges momentant.
Här finns en potential för var och en som är i Kristus men denna potential blir mycket mer aktiv efter det vi upplevt dopet i den helige Ande.
Med trons gåva är det som en svallvåg av tro kommer över oss.
Det händer vanligen i en krissituation och när man upplever en stark press i en tid av nöd.
Plötsligt upplever man en stark tillförlit och tro, vanligen kopplad med en stark önskan att uttala i Jesu namn att det man förtröstar kommer att inträffa.
Jesus sade till lärjungarna "ha tro på Gud".
Enligt grundtexten kan man läsa det "ha Guds tro".
Sedan fortsatte Jesus med att säga:
"sannerligen säger jag er att om ni har tro som ett senapskorn så kan ni säga till detta berg: 'flytta dig bort dit' så skall det flytta sig och ingenting skall bli omöjligt för er.(Matt 17:20)
Det finns många exempel på tro i Bibeln som t ex när Elia trädde fram för Ahab och tillkännagav att det inte skulle regna. Och vi vet att det han sade inträffade.
Var och en som ber till Jesus och är sant pånyttfödd har tro. Men det är ändå inte trons nådegåva.
Trons nådegåva - en av de nio andliga nådegåvorna - är tro som är djupare och sträcker sig längre än det mått av tro som ges till varje troende.
Du kan uppmuntra och nära din tro genom att handla i tro.
Men bara därför att man handlar i tro behöver inte betyda att man har trons nådegåva.
Trons nådegåva är inte att Gud "slevar" ut tro till människor på begäran.
Det måste vara ett specifikt behov för att aktivera gåvan. Du får inte trons nådegåva hur dyrbar och behövlig den än är bara genom att önska den eller be om den.
Bara därför att en person kanske planerar att bli evangelist eller missionär så kommer han inte att få trons gåva till hjälp i sitt arbete.
Människan måste först gå ut i den tro Gud har gett honom. Sedan, efter det ha kämpat i bön, sökt Gud , gråtit , åkallat och trott Gud för stora ting, så kan trons nådegåva komma i verksamhet.
Trons gåva kommer som svar på ett tillfälligt starkt behov.
To Top
Of Page
Varför helar Gud några medan andra inte upplever tillfrisknande. Vad beror det på att goda kristna inte blir helbrägda medan till och med sådana som inte ens bekänner sig som kristna blir friska. Ytligt sett verkar det ologiskt, för att inte säga orättvist.
I den grekiska grundtexten står det "helandets gåvor."
Inom helandets vittomfattande område finns många behov. När helbrägdagörelsens gåvor verkar kan många underbara under inträffa.
Det finns Herrens tjänare som haft en helandetjänst där mycket helande upplevts.
Medan fysiskt helande inte är lika viktigt som frälsning eller helande av människans inre så är ändå behovet stort att människor blir helbrägdagjorda från fysiska sjukdomar.
Och där fysiskt helande ägt rum så har människors tro förökats. En människa som upplevt ett helandeunder i sitt liv har på ett djupare sätt gett Jesus rum i sitt hjärta.
Helande kommer av tro.
Vi kan inte förtjäna det eller köpa det.
Men vi kan lägga händer på de sjuka och bedja för dem och smörja dem med olja enligt
Jak 5:14.
Där helbrägdagörelsens gåvor är i verksamhet äger stora och dramatiska helanden rum.
Det finns emellertid fall där människor som är i behov av helande inte får uppleva det.
Det beror inte på synd i deras liv utan de kan vara heliga och rena och söka Gud för helande. Det finns inget enkelt svar till varför helandet hålls tillbaka.
När en människa upplever helande till sin kropp så kommer detta helande genom tro på Guds Ord.
" Om ni förbliver i mig, och mina ord förbliver i er, så mån I bedja om vadhelst I viljen, och det skall vederfaras eder." Joh 15:7
Och i Jakob 5:14-15 läser vi
"Är någon sjuk ibland eder? Låt honom kalla till sig de äldste i församlingen och låt dem bedja för honom och i Herrens namn smörja honom med olja. Och trons bön skall frälsa den sjuke och Herren skall resa honom upp igen."
Helandets gåva verkar inte automatiskt.
Det sker som Anden vill.
Det är inte en gåva som man eller kvinna, oavsett hur nära Herren man lever och är använd av Gud, kan knäppa på efter egen vilja.
När Anden väljer att uppenbara sig i helandets gåva så blir människor helade oavsett om personen är frälst eller ofrälst.
Många ofrälsta människor upplever helande medan ofta troende människor inte blir det.
Det finns helgon som älskar Gud och tjänar honom av hela sitt hjärta men upplever inte helande från sin sjukdom.
Varför är det så? Vi vet inte. Men när helandets gåva verkar så blir människor ögonblickligen helade.
Gåvorna genom vilka Guds kraft demonstreras är helbrägdagörelsens gåvor, kraftgärningarnas gåva och trons gåva.
Jesus gjorde många kraftgärningar under sin jordiska tjänst och det finns en fortsättning av denna behjärtansvärda tjänst för de nödställda idag.
Många är intresserade av helbrägdagörelsens gåvor, just därför att det finns ett så stort behov för helande idag. Det är en stor kärleksgåva till människan och söks ivrigt av många.
En stor del av Jesu tjänst handlade om att hela de sjuka. När Jesus instruerade sina lärjungar så var en av hans första uppmaningar,"hela de sjuka" (Matt 10:8).
Senare sade han till sina lärjungar, "Den som tror på mig han skall själv göra de gärningar som jag gör; och större gärningar än dessa skall han göra ty jag går till Fadern" (Joh 14:12).
Helandets gåvor är till för övernaturligt helande.
Många människor har blivit helade från svagheter och botade från sjukdomar på ett övernaturligt sätt.
Den helige Ande verkar genom barmhärtiga mänskliga kanaler för att betjäna människor i nöd.
Det finns många helandeunder omtalade i evangelierna utförda av Jesus och i apostlagärningarna utförda av den första församlingen.
Det finns så ovanliga fall av helande där den sjuke helt enkelt lät skuggan från den andefyllde personen (som Petrus) passera över sig (Apg 5:15).
I andra fall tog man kläder som hade varit i beröring med den andesmorde och lade dem på de sjuka (Apg 19:11-12).
Nu har, i dessa dagar, sådana bibelställen ibland missbrukats och använts anstötligt men äkta och bestående helanden har ägt rum vid sådana ovanliga demonstrationer av tro.
Gud verkar underbart i att möta människors behov idag precis som han gjorde i det första århundradet.
Stora skaror av människor har blivit helade på de senaste årtiondena när helandets gåvor verkat i och genom människor.
Dock blir inte alla helade som får förbön till hälsa. Det finns många obesvarade frågor men icke desto mindre har alla slags sjukdomar och svagheter blivit övernaturligt helade genom den Guds kraft som verkar genom den helige Andes gåvor.
To Top
Of Page
Vad som menas med orden "kraftgärning" eller "under" är ju något som alla torde förstå men det finns tillfällen då händelser beskrivs som kraftgärning eller under fastän det inte förhåller sig så.
Frälsningens under är kanske det största som kan hända en människa idag men när vi nu diskuterar kraftgärningarnas, undrens och miraklens gåva så menar vi inte i första hand detta.
Korrekt sagt så är ett mirakel en händelse eller ett skeende som ser ut att trotsa allt det som vi kallar för
"de naturliga lagarna."
I naturen så verkar allt efter givna lagar och efter ett förutbestämt mönster. I både gamla och nya testamentet har dock unika och mirakulösa händelser ägt rum likaväl som det händer i vårt nutida samhälle.
Bland de många under i Gamla Testamentet är:
* Röda havets delning (2 Mos 14:21-31)
* Solen stod stilla för Josua (Jos 10:12-14)
* Mjölet och oljan räckte för änkan under torktiden
(1 Kon 17:8-16)
* Skuggan gick tio steg tillbaka på Ahas' solur.
(2 Kon 20:8-11)
* Plågorna i Egypten (2 Mos 7-12)
* Dessutom många under i Moses´, Elias och Elisas liv
Jesus utförde många under i Nya Testamentet:
* Förvandlade vattnet till vin (Joh 2:1-11)
* Gick på vattnet (Matt 14:25-33)
* Bespisningsunder (Mark 6:38-44)
* Lugnade stormen (Mark 4:39-40)
* Fångade en fisk som hade en penning i munnen för tempelskatten
(Joh 21:5-12)
och (Matt 17:27)
Jesus utförde mer under än någon annan i Bibeln.
Men Jesus säger:
"Större gärningar än dessa skall den som tror på mig göra ty jag går till Fadern" (Joh 14:12).
Gåvan att utföra kraftgärningar och under är något som förhärligar Gud.
Gud finner glädje i att utföra under och i att använda sina barn att verka genom denna gåva.
När Jesus sade till sina lärjungar att de skulle göra större gärningar än dessa så möjliggjordes detta genom att Jesus steg upp till himlen.
Han sände den helige Ande som försåg dem med den fulla kraften.
Jesus sade vidare att tecken skulle följa de troende (Mark 16:17), och många under skedde också i den första församlingen efter Jesu himmelsfärd.
Evangelisten Filippus blev kroppsligen flyttad från Gasa till Asdod av Anden (Apg 8:39-40). Elymas, trollkarlen, blev slagen blind när han motarbetade Paulus (Apg 13:8-12). Paulus blev biten av en giftorm men förblev oskadad (Apg 28:3-11).
Många kraftgärningar och under ägde rum i Petrus' och Paulus' liv och hos de andra apostlarna. Diakoner likaså, som Stefanus och Filippus, utförde många kraftgärningar.
I 1Kor 12 så omnämns kraftgärningarnas gåva som en av Andens nio nådegåvor.
Den bör regelbundet manifesteras genom troende. När Jesus sade att de som trodde skulle göra större gärningar så indikerade han att underbara händelser skulle komma.
En del menar att det betyder ett större antal av händelser därför att det finns fler människor som verkar medan andra tror att det betyder unika och ovanliga ting.
Det finns ett definitivt behov av att vara försiktig när man rör sig i kraftverkningarnas område eftersom fler och fler människor experimenterar med ockulta och psykiska krafter.
Sådant kommer från Satan och kristna skall inte låta sig inblandas och bedras av sådant. Man skall alltid följa Skriftens mönster och göra endast det Jesus gjorde.
Kraftverkningar enligt Skriftens mönster sker idag. Med så många mer troende som blir andefyllda så kan ännu mer utföras precis som Jesus sade.
Troende har omtalat hur de sett väderförhållanden förändrats och andra övernaturliga händelser äga rum , allt som ett resultat av kraftverkningarnas gåva.
Ibland så är mirakulösa händelser "övernaturligt naturliga" och man bör vara förväntansfull och tillåta Gud att manifestera sin kraft.
Kraftverkningar är intressanta, väcker förväntan och är en gåva från den helige Ande men de får aldrig bli fokus för vår uppmärksamhet.
Vi skall alltid ha våra ögon riktade på Jesus. Det finns alltid en förrädisk frestelse för människor att flocka sig till övernaturliga händelser och följa mirakel istället för att följa Jesus.
De som i första hand följer Jesus kommer att finna att mirakel följer i deras spår.
To Top
Of Page
Dessa är:
- profetia,
- olika slag av tungomål och
- uttydning av tungomål.
To Top
Of Page
Det är inte en gåva för privat bruk utan det som talas riktas till en grupp av troende fastän det kanske bara är till en eller flera av dessa i gruppen.
Seriös betoning ges till profetia i Skriften.
Paulus sade:
"Faren efter kärleken men varen ock ivriga att undfå de andliga gåvorna, framför allt profetians gåva ... den som profeterar, han talar för människor, dem till förmaning och tröst" (1Kor 14:1-4).
Senare i kapitlet säger han, "varen ivriga att undfå profetians gåva" (1Kor 14:39).
Profetian är primärt för troende men är också till en mindre grad även för icke troende (1Kor 14:22).
Den kan vara av avsevärd betydelse för icke troende i vissa fall. Profetian tjänar till att bygga upp, muntra upp, förmana och trösta den troende (1Kor 14:3).
Profetians gåva har på intet vis försvunnit.
Den manifesteras och demonstreras på olika sätt.
Ganska ofta när Gudsmän predikar så kan profetians gåva verka mitt i predikan och predikanten själv kan avge ett profetiskt budskap från Gud.
Detta är inte ovanligt för andefyllda predikanter.
Ett profetiskt budskap kan räcka i tio eller tjugo sekunder eller upp till en minut.
Det finns ingen standardiserad tidsgräns men Herrens tjänare är den kanal genom vilken Guds budskap flödar när profetians gåva verkar. Predikanten själv har ingen aning om längden av budskapet innan han avger det.
Men missförstå inget nu.
All predikan är inte profetia.
Mycket litet predikan är profetia. En del säger att predikanten hade ett profetiskt budskap när de menar att predikanten bar fram Guds Ord under dynamisk kraft.
Det är inte detta som vi diskuterar.
Profetia är inte inspirerad predikan.
Profetians gåva verkar bara när speciell smörjelse ges till någon av den helige Ande för att avge ett specifikt gudomligt inspirerat budskap.
Profetia är inte bara ett förutsägande av framtiden och inte heller någon predikan.
Gåvans funktion är att förmedla ett specifikt budskap från Gud.
Speciell uppmärksamhet bör ägnas åt vissa sidor hos profetia.
Den är inte primärt avsedd för att ge förutsägelser.
Som nämnts i 1Kor 14:3 så är den avsedd för uppbyggelse, uppmuntran och tröst.
Somliga har av misstag förmodat att deras gåva kan användas som en pekpinne.
De anser att de kan profetera dom, fördömelse och olycka över individer och grupper. Det är inte vad Skriften säger.
Mycket av den personliga framtoningen och missbruk av denna gåva kommer antingen från själafienden eller är en återspegling av talarens köttsliga åsikter och önskningar.
Skriften säger klart att profetia är till för uppbyggelse.
Den kommer inte som en barsk anklagelse eller tillrättavisning. Några tycks ibland finna sin uppgift i att avge "domsprofetior", "varningsprofetior" och "olycksprofetior" och tilltal till enskilda att de kommer att drabbas av sorg.
Mycket sådant har profeterats till människor och ibland till hela familjer men det har aldrig inträffat.
Gud talar till människor för att ge dem frid och glädje eller för att tala om för dem att han vill, och hur han vill, använda dem.
I sitt första brev till församlingen i Tessalonika skrev Paulus:
"Förakta inte profetiskt tal, pröva allt, behåll vad gott är." 1Tess 5:20-21
Ibland missbrukas gåvorna.
Utan tvivel är det fienden som efterapar, men missbruk och efterapningar skall inte avskräcka oss från att tro på sann manifestation från Gud.
Det har förekommit missbruk av profetians gåva.
Människor har fått direktiv att sälja sina hus och affärer och att flytta till främmande land.
Mer ofta än sällan så har detta inte varit från Gud och det har varit förödande för dessa som drabbats. Stora tragedier har uppstått av sådant missbruk av gåvan.
Profetia skall prövas och bedömas.
Styrande profetia skall alltid vara en bekräftelse på vad en människa redan känner i sitt hjärta eller så skall det bekräftas på minst ytterligare ett klart och tydligt sätt.
Skriften säger i 5 Mos 19:15:
"Efter två eller tre vittnens utsago skall var sak avgöras."
Vi är därför alltid i Guds vilja och i överensstämmelse med hans Ord om vi förblir väntande tills stöd kommer från ytterligare en eller helst två.
Ett av dessa stöd kan komma från vår egen ande som vittnar samstämmigt med de andra.
En person skall aldrig ändra sin livskurs baserad enbart på en persons profetia.
Profetian skall prövas av församlingen eftersom den uttalas inom kroppen.
Detta betyder inte att man skall vara i övermått kritisk mot profetian eller mot den som uttalar den men profetia skall alltid prövas att den är i överensstämmelse med Guds Ord och förenlig med Andens vilja.
I 1Kor 14:29 säger Paulus att "av dem som vill profetera må två eller tre få tala, och de andra må döma om det som talas."
Man kan personligen tycka att en profet är en fin person och en god kristen som älskar Herren av hela sitt hjärta.
Och säkert är det så. Därför är det lätt att tro att allt vad han säger i Herrens namn är från Gud.
Men en kristen kan mycket lätt förlora kursen och komma i köttet.
Därför måste profetia prövas.
Tungomål med uttydning skall också alltid prövas därför att tungomål med uttydning är likvärdigt med profetia.
När kan profetians gåva användas?
Den kan användas i det personliga bönelivet i de dagliga bönestunderna och i församlingens bönemöten.
Fördenskull behöver du inte profetera varje gång du beder.
Det finns faktiskt inte någon ofelbar instruktion för hur och när vi skall profetera.
Det finns kristna som levt i många år för Jesus men som endast har uttalat några få ord profetiskt under sitt liv.
Å andra sidan finns det andra som mer frekvent används av den helige Ande för att uttala profetiska ord till de troende.
Vad man kan säga är: Om du känner en stark inre känsla att uttala ord som du upplever vara profetiska så uttala dem. Det kan mycket väl vara så att Herren utvalt dig för den stunden att tjäna som hans instrument för profetians gåva.
I den offentliga gudstjänsten där människor samlas för att tillbedja uppenbarar sig Anden i profetians gåva.
Ofta vid sådana tillfällen faller Guds Ande och tillfälle ges för ett profetiskt budskap.
Det kan ibland bäras fram direkt eller genom tungotal och uttydning av antingen en eller två personer.
Många gånger sker det under lovsångstillbedjan före gudstjänsten eller medan människor är i bön inför Guds ansikte i mötets avslutning.
Men vi måste komma ihåg att allt skall ske höviskt och värdigt.
Vi måste vara ledda av Anden i denna sak och vi måste vara mycket noga med att vi inte viker ifrån så vi blir till hinder för de närvarande.
Framförallt skall vi alltid vara medvetna om grundprinciperna för bedömning av profetia: Överensstämmelse med Guds Ord och befrämja Guds verk.
Andens gåvor uppenbaras endast efter Guds önskningar för att befrämja Guds syften - inte våra egna.
Vi uppmanas att längta efter profetia och inte förakta den. Vi skall nära och befrämja den.
Vi skall uppmuntra denna gåvas uppenbarelse och manifestation.
Fastän missbruk av de vokala gåvorna inte är okänt så är de av stor betydelse och ger särskild välsignelse till dem som lyssnar.
To Top
Of Page
- "olika slag av tungomål",
- "uttyda när någon talar tungomål" och
- "profetia".
Dessa hjälper oss att hålla vår blick på Jesus och skapar en djupare vördnad för Herren och känsla för hans verk.
De tjänar främst till att leda och styra våra liv men genom dessa gåvor får vi också en djupare uppenbarelse av Gud och vårt gensvar mot honom ökas.
Gåvan att tala tungomål och uttyda presenteras samtidigt och omtalas i 1Kor 12:7-11.
När Andens gåva verkar och ett budskap ges på ett okänt tungomål skall det som talas uttydas.
Gåvan att tala tungomål manifesterar sig och uppenbarar sig på ett av två sätt.
Det mest vanliga är det bönespråk som den frälste fått och på vilket han beder för egen uppbyggelse.
Detta behöver inte uttydas (1Kor 14:2).
Det tungomål som vi kallar "bönespråket" är initialtecknet på dopet i helig Ande.
Bönespråket, det tungomål vi beder på för egen uppbyggelse, har en annan karaktär än att tala tungomål i betydelsen att frambära offentligt ett budskap.
Vi måste säga att det är viktigt att vi använder vårt bönespråk på ett värdigt och ordentligt sätt i offentliga gudstjänster.
Vi kan även här bedja hörbart men det skall förstås att det är privat och ett samtal mellan den bedjande och Gud.
Å andra sidan, det offentliga budskapet i tungomål är helt annorlunda.
Under Andens ledning talar här redskapet frimodigt och församlingen tystnar och en atmosfär av förväntan kommer över den.
Gåvan manifesterar sig genom andefyllda kristna som av Anden får inspiration att i närvaro av andra frambära budskap i tungomål varefter uttydning följer (1Kor 14:27-28 och 12:10).
När denna gåva verkar så blir den som lyssnar uppbyggd både av budskapet i tungomål och av den uttydning som därefter följer.
Budskapet i tungomål med uttydning är en hälsning från Gud för att uppmuntra och välsigna den troende.
Gud kan också tala till en icke troende på hans eller hennes eget modersmål och tungomålet blir då för dem ett tecken.
Det finns exempel på när utländska ofrälsta makar fått budskap på sitt eget modersmål och fördenskull accepterat Jesus som Frälsare.
Men också om budskapet frambärs på ett för den icke troende okänt tungomål och uttydning följer så är det för honom ett tecken att Gud är verklig och är angelägen om sina barn.
Människor som inte tror på de karismatiska gåvorna tror att vårt primära mål är att tala tungomål.
Naturligtvis så är vårt främsta och primära mål att vinna själar för Kristus så de blir frälsta.
Att bli frälst, att ta emot Jesus som sin personlige Frälsare, att bli renad i Jesu blod är målsättningen först och främst.
Men vi tror även att dopet i den helige Ande är av vital betydelse och vi är övertygade att "tala tungomål" ingår i denna upplevelse.
När någon talar tungomål så talar han, i de flesta fall, på ett språk okänt för honom och för den som lyssnar.
Men det är ett språk som antingen talas någonstans på jorden eller så är det änglars tungomål.
Det finns exempel på budskap som framburits i tungomål och någon i församlingen har förstått språket och verifierat att den uttydning som följde överensstämde med budskapet i tungomål.
Vid vissa tillfällen har även andefyllda kristna sjungit i Anden.
Det är också ett sätt att tala tungomål.
Ibland har hela grupper börjat sjunga när Guds Ande verkat i församlingen och det har då upplevts som ljudet av en änglakör.
Många ofrälsta har vid sådana tillfällen starkt berörts av Guds Ande.
Alla Andens gåvor är dyrbara och det gäller inte minst de vokala gåvorna.
To Top
Of Page
Vi har här primärt behandlat gåvan att tala tungomål som den omnämns i 1Kor 12 där vi läser:
"... åt en annan att tala tungomål på olika sätt, åt en annan att uttyda när någon talar tungomål" 1Kor 12: 10.
Tydligen har detta att göra med olika språk.
Men det har inget att göra med något som att predika till ett hedniskt folk på deras eget språk och inte heller att utan språkstudier erhålla förmåga att tala ett annat språk.
Helt naturligt skulle det vara så mycket enklare att tjäna i hednaländer om så vore fallet men tyvärr är det inte så.
De är gåvor, givna av den allsmäktige Guden - gåvan att tala tungomål och gåvan att uttyda när någon talar tungomål.
Privat Uppbyggelsetungotal däremot är för bön och tillbedjan och samtal med Gud. Detta behöver inte uttydas.
Paulus uppmuntrade korintierna angående tungomål och uttydning i 1Kor 14:13:
"Därför må den som talar tungomål bedja om att han ock må kunna uttyda".
I stort sett kan man säga att tungomål med uttydning är likvärdigt med profetia. Somliga säger att det är lägre gåvor men det är inte sant.
Varje gåva som behövs i en speciell situation är den viktigaste för det tillfället.
Det finns tillfällen då ett budskap i tungomål med uttydning verkat uppbyggande och uppmuntrande på ett underbart sätt.
Det har varit som en Guds andedräkt som svept över församlingen till en underbar välsignelse.
Om en person beder offentligt och talar på sitt eget bönespråk och tillber Herren så kommer ingen uttydning.
Andens gåva att bära fram budskap i tungomål är då inte verksam.
Det är endast fråga om bön i Anden som råkar hända offentligt.
Det är vad Paulus talar om när han säger
"Gud vare tack, jag talar tungomål mer än I alla". 1Kor 14:18
Tydligen så bad Paulus mycket i tungomål när han bad i ensamhet.
Ett skriftställe som orsakat förvirring är det i 1Kor 12:30
"Icke hava väl alla helbrägdagörelsens gåvor? Icke tala väl alla tungomål? Icke kunna väl alla uttyda?"
Här är det emellertid inte fråga om det tungomål som är ett tecken på dopet i den helige Ande.
Det är fråga om det tungomål som är en speciell Andens gåva och som kommer under kraft när man bär fram ett budskap från Gud.
Alla som blir döpta i Anden får ett bönespråk för egen uppbyggelse.
Under det att personen beder i ett bönemöte för egen uppbyggelse i tungor kan dock gåvan börja verka och personen får bära fram ett budskap i tungomål och uttydning följer.
Många som har invändningar emot tungotal använder sig av uttrycket "Icke tala väl alla tungomål".
Dessa är i regel emot allt vad tungotal heter.
Tyvärr har det blivit en del missförstånd beträffande tungomål och somliga har därför förkastat allt tungomål.
De har då gått miste om en av de dyrbaraste gåvor Gud har gett oss.
Vi ser ibland att gåvorna används felaktigt och det kan orsaka att somliga förkastar hela bilden.
Allt måste dock baseras på Guds Ord och vi skall inte låta vår Gudssyn bli negativt påverkad av människors uppträdande.
Andens gåvor kan bli missbrukade och ibland efterapade men sådana händelser förnekar inte att det äkta och sanna finns.
Tillfälligt missbruk av gåvor kan orsaka stora problem och oroa dem som är ny på vägen.
När de används på ett riktigt sätt är de dock av stort värde.
Vi betonar följande:
* En andefylld broder eller syster kan bedja i tungomål varje
dag men fördenskull inte ha den Andens gåva att tala
tungomål. Denna gåva kommer i bruk när den helige Ande genom
personen bär fram ett budskap till församlingen och
uttydning följer.
* Personlig tillbedjan i tungomål sker vanligtvis privat. I
bönemöten och i lovprisningsgudstjänster använder människor
också sitt bönespråk i tillbedjan men då behövs ingen
uttydning.
* Det finns två olika slag av tungomål. Ett som är en Andens
gåva där Anden bär fram ett budskap till församlingen och det
andra är det tungomål som alla får i dopet i den helige Ande
som ett bönespråk för egen uppbyggelse och för lovprisning.
* Även om en människa inte äger någon av de nio nådegåvorna så
är hon genom Andedopet likafullt andefylld och nära Gud.
* Den som är andedöpt bör använda sitt bönespråk varje dag i sitt
böneliv.
* När Andens gåvor verkar för att uppbygga i offentliga möten
så skall det ske höviskt och ordentligt. Bara därför att
Paulus korrigerade korintierna så tror somliga att det var
fel på gåvorna. Felet var att korintierna lät missbruk av
gåvorna komma in. Gåvorna själva skall inte undertryckas utan
i stället skall orätt utövande korrigeras.
Alla Andens gåvor är dyrbara inkluderat inspirationsgåvorna: profetia, olika slag av tungomål och att uttyda när någon talar tungomål.
To Top
Of Page
To Top
Of Page
"Om jag talade både människors och änglars tungomål, men icke hade kärlek, så vore jag allenast en ljudande malm eller en klingande cymbal."
Om vi inte är motiverade av kärlek så är till och med tungotalet likt en klingande cymbal eller en ljudande malm.
Vadhelst som görs utan kärlek är fåfängt och gagnlöst.
Det kan till och med vara skadligt.
Människor som blivit döpta i helig Ande men låtit bitterhet komma in i sitt liv hämmas starkt i sin kristna utveckling.
Gud är kärlek och att vandra i Honom betyder att vandra i kärlek.
En frälst människa är ett tempel för den helige Ande.
Kärleken skall vara motivkraften för Andens gåvor.
Såvida inte en person är motiverad av och fylld av kärlek bör hon inte söka efter att utöva de andliga gåvorna.
Om hon gör det utan kärlek så blir hon en klingande cymbal eller med andra ord gåvan får inte den effekt Gud önskar.
Ibland kan en person komma in på fel spår och motivkraften blir själviskhet.
Man får en inre önskan att vilja bli sedd och hörd när man utövar de andliga gåvorna.
Om en sådan situation uppstår så bör personen upphöra med att bära fram budskap och gå fram till altaret, böja sina knän för Gud och bedja sig igenom sina problem.
Offentligt tungomålstal bör inte utövas om inte motivkraften är kärlek och personens hjärta är fyllt av kärlek till alla.
To Top
Of Page
"Är ingen uttydare tillstädes, så må de tiga i församlingen och tala allenast för sig själva och för Gud."1Kor 14.28
Det betyder inte att nyfrälsta nyandedöpta skall tveka därför att de inte vet om uttydare finns närvarande.
Skriften gör klart att de äldste skall vidmakthålla ordningen och föregå med gott exempel.
När en nyfrälst deltagit några gånger i gudstjänsterna kommer det för denne att bli klart vilka som har uttydningens gåva.
När dessa är närvarande så kan man med stor frimodighet bära fram ett budskap i tungomål i tron att det kommer att uttydas.
Det är viktigt att allt sker på ett ordningsfullt sätt.
Förvirrning är av djävulen och han är upphovet till all förvillelse.
Men om ett budskap bärs fram i tungomål och ingen uttydning följer så behöver man fördenskull inte bli förlägen.
När ingen uttydning följer så kan den som burit fram budskapet känna sig bortgjord fastän hon känt en stark maning att bära fram det.
Budskapet kan mycket väl vara från Gud och helt i sin ordning men den som Anden manar att uttyda är inte lydig och vägrar bära fram uttydningen.
Sådant händer tyvärr ibland.
Skriften säger dock att alla budskap i tungomål till församlingen skall uttydas.
To Top
Of Page
Det finns tillfällen då sanningar skall förklaras för församlingen och den skall undervisas. Här ville Paulus tala direkt till församlingen på deras eget språk och inte genom tungomål. Han ville hellre tala fem ord med förståndet till undervisning än tio tusen ord i tungomål (1Kor 14:19).
Han fördömde inte tungomålet.
Han sade inte till dem att inte tala tungomål utan han gav dem instruktion för att på rätt sätt bära fram en sanning till undervisning i församlingen.
Ibland när någon bär fram ett budskap vid fel tillfälle så kan de efteråt säga: Jag kunde inte hålla tillbaka.
Men Gud tvingar aldrig någon att bära fram budskap.
Guds Ande verkar milt.
Herren vill mana in något i våra hjärtan.
Han vill verka på oss och tala tyst till vår ande.
Han vill vidröra oss och mana oss men han driver aldrig och tvingar aldrig.
Satan däremot är drivande och påtvingande.
Guds Ord säger att profeters andar är profeterna underdåniga.
Men Satan vill inte underkasta sig detta skriftens ord.
Han placerar oemotståndliga önskningar i människor som de endast med största viljekraft kan motstå.
Om Guds Ande verkar på dig under det predikanten predikar så behöver du inte vara rädd för att budskapet skall "dö ut" för att du väntar.
Vänta in ett lämpligt tillfälle.
När predikan är över kan Gud bereda ett sådant tillfälle, kanske under bönen.
Om det inte uppstår något tillfälle så kan du förmoda att det inte var meningen att du skulle agera i den aktuella gudstjänsten.
Också när man frambär ett budskap så behöver man inte vara högröstad och avge budskapet i någon speciell röstton för att det skall låta "andligt".
Mycket av sådant är självpåtaget och färgat av den egna personen och i stället för att hjälpa den helige Ande kan det bli till hinder.
Människor känner när något inte är från Gud.
När Gud verkar genom gåvan och talar genom en människa så vidrörs hjärtan.
Människor känner att det är från Anden och det blir till välsignelse för de närvarande.
Man behöver inte ropa ut budskapet och vifta med armarna.
Det är förvånande men oavsett hur ljuvt och tyst man än må tala, Guds budskap går alltid igenom.
To Top
Of Page
"Eljest, om du lovar Gud med anden, huru skola de som sitta på de olärdas plats då kunna säga sitt amen till din tacksägelse? De förstå ju icke vad du säger.
Om än din tacksägelse är god, så bliva de andra dock icke uppbyggda därav." (1Kor 14:16-17)
Här bör man tacka Gud på ett klart och tydligt språk så det förstås av alla närvarande.
To Top
Of Page
"Om nu hela församlingen kommme tillhopa till gemensamt möte, och alla där talade tungomål, och så några som vore olärda komme ditin, eller några som icke trodde, skulle då icke dessa säga att I voren ifrån edra sinnen?" (1Kor 14:23)
Det finns tillfällen i gudstjänster där andefyllda människor varit involverade där utomstående missförstått men det är inte sådant vi talar om.
Vi talar om sådana saker som bör vara kontrollerade av Anden och inte av individer som själviskt insisterar sin egen väg för att placera sig själva i rampljuset.
Att tala tungomål är underbart och dyrbart men det skall göras på rätt plats vid rätt tid.
Paulus förebrådde korintierna för att de talade tungomål okontrollerat.
Att göra så visar att man saknar omsorg för andras känslighet och man kan bli en stötesten för sin broder.
Sådant får inte ske.
Det betyder inte att man aldrig skall tala tungomål i offentliga gudstjänster just därför att det finns tillfällen då man skall avstå.
Som exempel om en predikant blir inbjuden att predika i en kyrka där man inte tror på tungotal så bör han inte börja tala tungomål i den gudstjänsten.
När han uppträder i radio och håller andakt bör han inte tala tungomål.
Pingstvänner skall pröva andarna och alltid vandra i Anden.
Satan verkar i den andliga världen och välmenande pingstvänner har ibland gjort saker som resulterat i att Satan stulit den härlighet som tillhör Gud.
Det händer varje gång något sker som skadar Guds verk och inverkar menligt på församlingen.
Många incidenter kan inträffa som kan hindra Guds verk så vi måste vara vakna, pröva andarna och bedöma huruvida de är från Herren.
To Top
Of Page
Ibland kan man höra medlemmar i någon kyrka säga att Anden verkar så starkt att i deras möten kan det ibland komma upp till tio budskap.
Det är inte rätt och riktigt enligt Bibeln.
Paulus instruktioner gäller offentliga gudstjänster där Herrens Ande verkar för att ge församlingen en hälsning i tungotal med efterföljande uttydning.
Sådant bör ske på ett ordentligt och höviskt sätt.
Det kan finnas tillfällen då små grupper kommer tillsammans för att prisa Gud och då kan det vara annorlunda.
Men i en offentlig gudstjänst finns begränsningar, och ordning skall upprätthållas.
Beroende på den starka potential (både negativ och positiv) som finns i tungotalet är det mycket viktigt att allt sker på "höviskt sätt och med ordning".
To Top
Of Page
Kan en människa ha Andens gåvor utan att vara döpt i de helige Ande?
Många förmodar att det inte är möjligt.
Gamla Testamentets helgon hade inte erhållit dopet i den helige Ande som vi upplever det idag men många gåvor verkade i deras liv.
Det är faktiskt möjligt att sju av Andens gåvor kan verka i ens liv utan att man är döpt i den helige Ande med tungomål som tecken.
De två gåvor som inte verkar då är gåvan att tala tungomål och att uttyda när någon talar tungomål.
Det bör noteras emellertid att även om det är möjligt att ha sju av Andens gåvor verksamma utan att vara döpt i helig Ande så ser man dem sällan i verksamhet bland dessa som inte tror på eller praktiserar dopet i den helige Ande.
Den helige Ande är kraftgivaren och givaren av dessa gåvor.
Aposteln Paulus sade att gåvorna är mångahanda men det finns bara en Ande.
Det finns tusentals av evangelii förkunnare som inte tror på Andedopet som det beskrivs i Apg 2, 8, 9, 10, och 19.
Det är möjligt att vissa av Andens gåvor verkar i deras liv men man hör sällan om det.
To Top
Of Page
Några av dessa antyds i Rom 12:6-9:
"Och vi hava olika gåvor, alltefter den nåd som har blivit oss given. Har någon profetians gåva, så bruke han den efter måttet av sin tro;
har någon fått en tjänst, så akte han på tjänsten; är någon satt till lärare, så akte han på sitt lärarkall;
är någon satt till att förmana, så akte han på sin plikt att förmana. Den som delar ut gåvor, han göre det med nit; den som övar barmhärtighet, han göre det med glädje.
Eder kärlek vare utan skrymtan; avskyn det onda, hållen fast vid det goda."
Inkluderat i dessa verser är profetia, tjänandet, lärare, att uppmuntra, att ge gåvor och att vara föreståndare.
Tjänandet finns i diakonens ämbete.
Ordet för diakon i grekiskan betyder "tjäna" (betjäna de nödlidande), och i detta ingår ett vittomfattande spektra av tjänster.
Församlingen skall ha diakoner, gudomligt utvalda och ledda, andefyllda och uppfyllda av kraft för sin tjänst.
Det finns inom Kristi kropp dessa som har en smörjelse att vara lärare.
Somliga visar i praktik att de äger barmhärtighetens gåva och avlastar andras nöd och lindrar deras smärta.
De tröstar, uppmuntrar och hjälper.
En speciell gåva som vissa har privilegiet att äga är att ge gåvor till behövande.
De har gudagivna resurser att dela med sig till andra och de används inom detta område på ett välsignat sätt.
De är alla gåvor vars kraft kommer från den helige Ande och vars uppgift är att betjäna andra.
Besläktad med några av ovanstående gåvor är gåvan att taga sig an de hjälplösa.
Vi läser i 1Kor12:27-28:
"Men nu ären I Kristi kropp och hans lemmar, var och en i sin mån.
Och Gud har i församlingen satt först och främst några till apostlar, för det andra några till profeter, för de tredje några till lärare, vidare några till att utföra kraftgärningar, ytterligare några till att hava helbrägdagörelsens gåvor, eller till att taga sig an de hjälplösa, eller till att vara styresmän eller till att på olika sätt tala tungomål."
Ordet "hjälplös" i grekiskan gäller dessa som behöver assistans.
Det finns en stor variation av Andens gåvor och dess manifestationer inom Kristi kropp. Dess syften är att vara till hjälp för församlingen och dess tillväxt.
Andliga gåvor är unika attribut som ges av den helige Ande till medlemmar för att användas inom församlingen.
Dessa ges av nåd och för kroppens behov.
Varje troende kan ha och bör ha en eller flera av de andliga gåvorna och vara vitala bidragande lemmar i den lokala församlingen.
Alla bör hjälpa till att möta de behov som finns inom församlingen såväl som behov som finns inom det samhälle i vilken församlingen verkar.
Varje troende bör sträva efter att upptäcka sin särskilda gåva och utveckla den och använda den till Guds förhärligande.
Församlingen, både den lokala och den "universella" kroppen, är underbart utrustad med allt som behövs för att vara den segrande församling som Gud avsett.
To Top
Of Page
To Top
Of Page
Andens gåvor är inga leksaker, inga speldosor, utan de är Guds kärleksgåvor till församlingen.
Det här är viktigt att förstå och varje försök att använda dem för själviska eller lättsinniga syften är ett tragiskt misstag.
Tyvärr har det blivit så vid vissa tillfällen.
Hur man använder de andliga gåvorna har ofta missförståtts och även deras grundbetydelse är inte klart för många.
De skall inte exploateras karaktärslöst eller vid felaktiga tillfällen.
Naturligtvis så njuter djävulen av att se dem förvanskas.
Han vill att människor, av okunnighet eller något annat skäl, skall missbruka gåvorna.
När så görs förhärligar man inte namnet Jesus och Guds verk hindras.
Men bara därför att vissa människor hanterar gåvorna felaktigt finns det ingen ursäkt för att fördenskull förkasta allt som har med den helige Andes dop och Andens nådegåvor att göra.
Det finns efterapningar till allting och även till de andliga nådegåvorna.
Man bör inte förneka eller förkasta allt vad Gud gör därför att det finns avvikelser.
Som en parallell kan sägas att om det finns hycklare inom kristenheten och frälsta som gör fel så vore det inte rätt att fördenskull förkasta frälsning och andlig gemenskap.
To Top
Of Page
Genom att så sker kan den bättre tjäna som en fungerande Kristi kropp på jorden.
Grund för detta ges i korintierbrevet:
"Ty likasom kroppen är en och likväl har många lemmar, och likasom kroppens alla lemmar, fastän de äro många, likväl utgöra en enda kropp, likaså är det med Kristus.
Ty i en och samme Ande äro vi alla döpta till att utgöra en och samma kropp, vare sig vi äro judar eller greker, vare sig vi äro trälar eller fria; och alla hava vi fått en och samme Ande utgjuten över oss.
Kroppen utgöres ju icke heller av en enda lem, utan av många." 1Kor 12:12-14
Från Guds sida är förberedelser gjorda för att församlingen skall vara en fungerande kropp.
En del drar den felaktiga slutsatsen att har Gud frälst oss så klarar han av det övriga också själv.
Somliga upplever att det enda ansvar en kristen har är att vinna själar för Gud.
Vi vill på inget vis förringa betydelsen av själavinnandet men en kristens ansvar är vida mer.
Församlingen skall byggas upp, styrkas och upplysas om de andliga sanningarna och det bör fungera på ett underbart och välsignelsegivande sätt.
Det finns millioner i världen med behov.
Det finns många som behöver befrielse och ett Guds vidrörande i sitt liv och i sina hjärtan.
Det finns kristna som inte vet hur de skall tillämpa Guds Ord i sina liv och för sina problem.
Som mogna kristna bör vi ha någon eller några av Andens gåvor verkande i våra liv så vi kan hjälpa människor i behov.
Vi har ett stort ansvar:
".., och den som har blivit betrodd med mycket, av honom skall man fordra dess mera." Luk 12:48
Där helande och befrielse behövs är det helt upp till oss som kristna att tjäna som Jesu uträckta händer till förtryckta människor.
Jesus sitter nu på högra sidan om Guds tron och beder för de heliga.
Han kan inte fysiskt lägga sina händer på de lidande.
Men kristna, kallade till helig tjänst, utrustade med gåvor från Jesus, skall vara Jesu händer för att betjäna de nödlidande.
Djävulen vill alltid få oss att tro att vi inte är värdiga att vara med och betjäna och hjälpa dessa som är nedtryckta.
Ofta tror vi att Gud måste använda speciellt utvalda människor med särskild utrustning och att han kan inte använda oss.
Det är exakt vad djävulen vill få oss att tro.
Vi kan som kristna ibland vara svaga, nedtyngda med problem och brister, kanske vacklande under bördor, men dock vilande i den tron att nåden räcker till.
Om du är frälst genom Jesu blod så är du en lem i Kristi kropp.
Du har fått namnet Jesus Kristus som det mäktiga vapnet och du har fått ett ansvar.
Vi är inte personligt värdiga genom något vi själva har gjort men vi är värdiga genom det som Jesus har gjort.
Han har fullbordat allt för oss.
Du kan träda fram inför Guds tron, närhelst du vill, genom Jesu Kristi utgjutna blod. Du kan lägga dina händer på de sjuka och bedja om helbrägdagörelse.
Du kan i Jesu namn kasta ut demoner.
Du kan i Jesu namn bedja saker igenom.
Om du är frälst av nåd så är du ingen syndare.
Det betyder inte att du är immun mot att synda men du är ett Guds barn och en ny skapelse. Jesus är din broder.
Gud är din himmelske Fader och den helige Ande är här för att vara din tröstare och ledsagare.
Det gamla är förgånget och något nytt har kommit.
Du är uppväckt med Jesus för att sitta med Honom i den himmelska världen (Ef 2:6)
Teckna inte bilden av dig som en svag, ineffektiv andlig vekling.
De frälsta är blodköpta.
De är tvagna i Jesu blod.
De är Guds barn.
De har blivit friköpta genom Jesu Kristi återlösande gärning på Golgata och de har blivit lemmar i den allsmäktige Gudens församling.
Andens gåvor är givna till oss genom vilka Kristi kraft demonstreras på jorden.
Genom Guds barn predikas evangelium.
Sjuka får förbön och upplever helbrägdagörelse och människor blir frälsta från syndens bojor och dess skam.
Människor befrias från mörkrets makter därför att den helige Ande får verka i mötena.
Genom de övernaturliga gåvorna uppenbarar sig Jesus genom den helige Ande överallt på jorden.
Församlingen har verkligen blivit Kristi kropp.
Den utför Hans gärningar, ger ut Kristi kärlek och är Kristi uträckta händer till behövande.
Församlingen är i sin djupaste betydelse Jesu ögon, hans öron, hans fötter och hans händer för att fortsätta hans verk på jorden.
Andens gåvor är givna till Kristi kropp för att manifestera Jesus för världen, ge evangelium till de förlorade och att uppfylla församlingen med kraft.
Gud verkar i människors liv idag.
Många upplever en förnyelse i sina liv.
Vi måste ge Guds Ord till en fallen värld och det är viktigt att allt Guds Ord förkunnas. Vi får inte lägga till eller ta ifrån något.
Paulus sade
"Men den som profeterar, han talar för människor, dem till uppbyggelse och förmaning och tröst.
; när I ären ivriga att undfå andliga gåvor, så må eder strävan vara att få dem i överflöd till församlingens uppbyggelse.
Vad följer då härav, mina bröder? Jo, när I kommen tillsammans, så har var och en något särskilt att meddela: den ene har en psalm, den andre något till undervisning, en annan åter någon uppenbarelse, en talar tungomål,, en annan uttyder; allt detta må nu ske så, att det länder till uppbyggelse" (1Kor 14:3,12,26).
Andens gåvor är inte givna för att vi skall bli uppblåsta utan för att församlingen skall bli uppbyggd.
Och för detta skäl har förhållningsregler lagts på hur man utövar gåvorna.
De skall inte användas omdömeslöst utan endast till att tjäna Guds syften.
I första kapitlet i första korintierbrevet uppmanas till anständighet i gudstjänsten.
Det måste ske under ordning så att största möjliga uppbyggelse äger rum.
Och likafullt som gåvorna är betydelsefulla för vår egen uppbyggelse så är de lika nödvändiga i vår personliga strävan att betjäna människor i nöd.
To Top
Of Page
Djävulen har belagt människor med olika slags bojor.
Dessa kan vara fysiska, mentala och andliga sjukdomar av olika slag.
Vilken kategori det än gäller så verkar Andens gåvor till befrielse.
To Top
Of Page
Vi kommer aldrig att nå fullkomning i den grad som Jesus var fullkomlig men vi bör alltid sträva efter att nå mot det målet.
Andens gåvor manifesteras genom utvalda människor för att församlingen skall nå fullkomning (Ef 4:11-13).
Även fastän människor är hängivna kristna så kan de bli lurade. Guds folk behöver ett ledarskap som är smorda av den helige Ande och som kan skilja mellan det sanna och det falska. Paulus säger i Ef 4:14
"Så skulle vi icke mer vara barn, icke såsom havets vågor drivas omkring av vart vindkast i läran, vid människornas bedrägliga spel, när de illfundigt söka främja villfarelsens listiga anslag."
Vi lever i en tid av bedrägeri och församlingen behöver Andens gåvor mer än någonsin.
Satan gör allt vad som står i hans makt att bedraga "jämväl de utvalda".
Många människor blir vilseledda och bland dem jämväl kristna tillsammans med de ouppmärksamma.
Mycket kan verka riktigt och övertygande på ytan men den som är fylld med den helige Ande och utrustad med Andens gåvor har förmåga att skilja mellan det äkta och det falska.
Slutligen, allt måste bedömas efter Guds Ord.
Andens gåvor är givna för att manifesteras när de behövs för en särskild omständighet.
Många människor säger att Andens gåvor inte behövs idag därför att hela Bibeln har blivit utarbetad.
Helt säkert, ingenting kan ta Guds Ords plats men vi behöver också Andens gåvor i verksamhet.
Vi läser i 1Kor 12:1-4
"Vad nu angår dem som hava andliga gåvor, så vill jag säga eder, mina bröder, huru med dem förhåller sig.
I veten, att I, medan I voren hedningar, läten eder blindvis föras bort till de stumma avgudarna.
Därför vill jag nu förklara för eder, att likasom ingen som talar i Guds Ande säger: 'Förbannad vare Jesus', så kan ej heller någon säga: 'Jesus är Herre' annan än i den helige Ande.
Nådegåvorna är mångahanda, men Anden är en och densamme."
Den helige Ande är sålunda givaren av alla gåvorna.
Han är den som ger
- helbrägdagörelsens gåvor,
- gåvan att tala kunskapens ord,
- gåvan att tala visdomens ord,
- gåvan att skilja mellan andar
och de övriga gåvorna.
Paulus fortsätter och säger
"Tjänsterna är mångahanda, men Herren är en och densamme"
(1Kor 12:5).
Dessa tjänstegåvor verkar på olika sätt, för att fullkomna församlingen, men det är samme Herre bakom dem alla.
"Kraftverkningarna är mångahanda, men Gud är en och densamme, han som verkar allt i alla" (1Kor 12:6).
I dessa inledningsverser säger Paulus att det är samme Ande, det är samme Herre och det är samme Gud. Sedan fortsätter han och säger
"Men de gåvor, i vilka Anden uppenbarar sig, givas åt var och en så, att de kunna bliva till nytta" (1Kor 12:7).
Alla skall bli uppbyggda.
Församlingen i sin helhet skall bli uppbyggd av Andens manifestationer.
I vers 8 i 1Kor 12 så börjar Paulus räkna upp de nio andliga nådegåvorna.
Alla gåvor kan uppenbaras genom en och samme vid olika tillfällen när de tjänar i olika uppgifter.
Vanligare är dock att människor brukas inom specifika områden.
En person kan ha en tjänst där helbrägdagörelsens gåvor uppenbaras och en annan där kraftgärningarnas gåva uppenbaras.
Naturligtvis verkar de övriga gåvorna också i dessa människors liv men vanligt är att en särskild gåva dominerar i deras tjänst för Gud.
Det finns stora, viktiga och pressande behov ibland människor idag och den helige Ande vill verka för att möta dessa behov. Den helige Ande uppenbarar sin kraft genom gåvorna.
Herrens, Jesu Kristi församling byggs upp och fullkomnas genom Andens underbara och mäktiga manifestationer.
To Top
Of Page
Dessa bibellärare såg fram emot och förutsade även en utgjutelse av den helige Ande och en förnyad uppenbarelse av de andliga nådegåvorna.
Michael Baxter, grundare av Christian Herald, skrev år 1866 att människor skulle få tro för kraftgärningar.
Han beskrev en frimodighet att predika evangelium som kännetecknade den ännu inte mäktiga utgjutelsen av den helige Ande.
Han framhöll att gåvorna inte hade upphört eller blivit tillbakadragna. Den helige Ande skulle komma snart och verka mäktigt.
Michael Baxter's mäktiga förutsägelse gick i fullbordan när Andeutgjutelsen ägde rum i början av detta århundrade med uppenbarelse av Andens gåvor. Stora ting skedde och större ting förväntar vi oss skall komma.
Guds glädje flödar.
Människor fröjdas i tillbedjan.
De får en djupare gemenskap med Jesus Kristus.
Det finns människor som står vid sidan och kritiserar men de går miste om de välsignelser Gud vill ge dem.
Människor söker idag en levande och inspirerande gemenskap med Gud.
De vill inte tillhöra en död församling.
Vi förespråkar inte fanatism i gudstjänsterna.
Men ovanliga saker kan ibland hända under Andens ledning och smörjelse.
Vad som händer är ett underbart flöde av helig Ande in i människors hjärtan och liv.
Den atmosfär av lovsång och tillbedjan som finns i många församlingar idag gör att man blir medveten om att Herren är nära.
Många församlingar uppvisar denna atmosfär och det är vad Jesu Kristi församling verkligen behöver - den helige Andes flöde.
Den är tillgänglig för oss idag genom Guds dyrbare helige Ande.
To Top
Of Page